SVART TUMME

Koka soppa på er, fildelare!

In Ängsligt nätverkande, bloggsfären fluff bluff, Kulturpolitik, Mediekritik on 20/04/2009 at 21:18

 

Det gamla och det unga Sverige

Det gamla och det unga Sverige

 

”Ska man göra en matjämförelse i samband med fildelning så borde den handla om att restauranger förlorar pengar på att folk just köper och tillagar sin egen mat som de även bjuder släkt och vänner på”

heter det här

Det är Dick Harrison som den här gången har retat upp fildelarna, när han i Agenda, (SVT2 16/4) med en matmetafor försökte förtydliga stöldaspekten. Att det florerar en del liknelser och metaforer i nedladdningsdiskussionerna är klart. Men något bra svar på frågan varför konstnärer inte ska få betalt för sitt arbete tycks piraterna  och deras anhängare, (här, här tillexempel) inte kunna skaka fram. Musiker ska spela live, så mycket har Svart Tumme förstått. Deras skivor är det ändå överpris på och förresten är inte alla låtarna på en CD värda att lyssna på. Ehh?

Nej, ett skållhett tips från SVT (Svart tumme, förväxla oss inte nu) till fildelare är att ni helt enkelt börjar göra er egen konst! Kokar er egen soppa så att säga, så slipper ni otacksamma och pretentiösa artister. Men kanske är det så att er konst består däri att ni konsumerar med sådan stil och finess. Ja ni har helt enkelt gjort konsumtion till produktion!

Konsumtionslogiken har trängt in i privatsfären, är det därför de skallande ropen höjs att allt ska vara gratis åt alla?

Vi håller på att få ett konsumentvälde.  ”Konsumenten har alltid rätt” har upphöjts till  allmän lag. I egenskap av konsument kan man  uttrycka vad som helst, fälla vilka domar som  helst, rättfärdiga varenda litet hugskott med: jag är konsument, alltså har jag rätt! Jag är konsument, alltså är jag intelligent! Jag konsumerar, alltså filosoferar jag! Jag konsumerar, alltså ser jag!

 Visst är det en maktdemonstration som sipprar fram som en frätande undertext i debattinläggen? Självutnämnda småpåvar lovar dyrt och heligt att aldrig konsumera böcker av den eller den författaren, (här , här och här) låtar av den eller den artisten, eftersom vederbörande inte uttrycker underdånig tacksamhet över att bli konsumerade av dessa konsumtionsgenier.

 En sådan regim lär få de konstnärer den förtjänar.

 Det är svårt att yttra sig som konstnär i den här frågan eftersom man omedelbart blir ifrågasatt som enskild utövare. Om en författare säger sig vilja ha betalt för sina böcker finns det genast någon självtillräcklig sjörövare som kan säga att författaren skriver dåliga böcker som ingen egentligen vill läsa. Och vad kan författaren svara på det? Nej, jag skriver bra böcker som visst är läsvärda. SVT skulle gärna vilja ställa samma fråga till en och annan gratiskonsument där ute. Vem är du att läsa en bok? Vem är du att tycka någonting som helst om den? Hur kom det sig att du blev upphovsmännens uppdragsgivare? Du som verkar vara så enastående slut i huvudet?

Svart tumme funderar. Skulle SVT ha velat säga till Ekelöf: Den där dikten var inte bra, den tänker jag inte läsa igen?

Eller till Lou Reed: Turnera mera om du vill att jag ska lyssna på dina låtar!

Vilken förmätenhet, fildelare!

Annonser
  1. Vackert skrivet men jag är lite osäker på vad din poäng är? Extrempolariserad debatt har definitivt sina nackdelar, men så länkar du till mig med orden ”slut i huvudet” för att jag påpekar att det finns många rättigheter som måste samsas. Ska jag tolka det som att det är idiotiskt att fundera över andra rättigheter? Sen blir jag lite fundersam vad du menar med att du inte behöver ”konsumenter” — klart det behövs konsumenter, är det inte hela knäckfrågan? Nåja, vackert skrivet var det i alla fall.

    • Ja, det är lite osäkert, det hela. Hade Svart tumme gått på Konstfack hade vi redan varit polisanmälda. Nu är vi istället här på nätet och länkar glatt hit och dit! Söker kontakt. Du är modig som svarar på våra gliringar. SVT tycker att den sortens mod, det osäkra, behövs.
      Och vackert? Ja, det är det kanske. Framförallt var det gratis!

  2. Jag är konstnär, jag tecknar och säljer orginalbilder till folk som vill ha och som betalar för det. Men jag ritar även bilder som jag lägger ut på internet och dessa får folk använda fritt så länge det görs i icke kommersiellt syfte.

    Jag arbetar lika hårt som andra konstnärer, det är i alla fall vad jag tror. Jag ägnade ett år på att teckna en bild på ett 2m x 2m stort ark med mönster som täcker hela pappret och mönstren är gjorde med en 0.5 mm penna och det är mönster som hade max 10 mm mellanrum.

    Jag tycker detta kan liknas vid att komponera musik, enda skillnaden är att jag enbart får betalt för original och om jag skulle sälja kopior hade det inte vart värt mer än pappret det är tryckt på. Men an musikartist kan efter han gjort sitt arbete njuta frukten av detta i hela sitt liv, han kan göra kopia efter kopia och sälja för 120 kr och få pengar var gång låten spelas på radio. Utöver detta får musiker inkomst fia försäljning av tomma kassetter, CD, DVD, Videoband och MP3 spelare.

    Men det är ingen organisation som kräver att tecknare skall få ta det av vinsten från alla sålda A4 ark som man kan printa ut mina bilder på. Livet är inte rättvist, alla blir inte rika pe det man gör och konsten är nått man lider för, gillar man inte att lida kan man ta andra arbeten och det har jag gjort många gånger tills mitt liv tog en ny vändning.

    Hur kan det komma sig att vissa konstnärer får för sig att tala för alla konstnärer, ungefär som att alla konstnärer skulle tycka som dom? Nä, stick och brinn ni konstfacks-konstnärer som tror att ni är nått bara för att ni har nått som ni tror är en utbildning som gör er till elitkonstnärer.

    Jag tillhör den gamla generationens konstnärer som tecknar, målar och skapar för att jag vill förmedla nått och inte enbart för att bli rik. Ville jag bli rik hade jag spelat tennis eller blivit VD, hade jag velat leva på ett arbete hade jag skaffat ett som jag kan leva på.

    Jag vet att jag klagar mycket, men jag har aldrig krävt att jag skall kunna leva på min konst och när jag inte kan det så skyller jag inte på några andra än mig själv.

    På tal om det, är det någon som vill köpa en 2m x 2m stor teckning för 150 000 kr? Den ser ut att vara tecknad av någon med på tok för mycket fritid.

  3. Det är nog inte många som tack vare en konstnärlig utbildning tror sig tillhöra en elit? Det känns som en myt i samtiden, det där, tycker SVT. Att konstnärer försöker skapa former för ett drägligt sätt att försörja sig på och att en del av det arbetet innefattar upphovsrättsfrågor behöver inte likställas med elitism.
    Och vem pratar för alla? Du pratar själv för den ”gamla generationens konstnärer” – det finns väl alla sorter där också? Utbildade, outbildade, outsiders, del av parnassen.Fildelare och antipirater.
    SVT tycker att den sista meningen i ditt inlägg är en aning insmickrande – vadå på tok för mycket fritid? Vad oss anbelangar bör alla idrottstjärnor skatta sig lyckliga, som får ägna sig på heltid åt sin hobby.

  4. Ägnar man hela sin fritid åt att tjäna pengar på sin hobby så är detta inte längre en hobby, utan ett yrke som man gillar. Hobby är det när man betalar för att göra nått man gillar och när man gör det utan att kräva betalt.

    Bilden jag talar om ser ungefär ut som länken här under visar, fast mycket större, bilden i längen är bara ritad på ett A4 och under kort tid.
    http://kennylex.blogspot.com/2008/07/inget-att-gra.html

    Sedan är det upp till var och en om man vill se detta som konst eller inte.

    Snygga bilder på din blogg, har du gjort dom själv?

    • Angående bilderna. Vi har en Slashas här på redaktionen som gör bilderna. Slashasen fotar av originalen med sin 2x5meter stora kamera. Alla vi andra här är välbetalda. Slashasen, vet vi inte? Vet inte var den bor?

  5. Intressant tanke om konsumentvälde, det ligger det en hel del i.
    Men när det gäller fildelning och upphovsrätten förenklar du grovt och missvisande. Du ignorerar till exempel det intrång i privatlivet och det övervakningssamhälle som mobiliseras i kamp mot fildelarna. Upphovsrätten får inte göra alla andra rättigheter om intet.

    Och flera alternativa inkomster till upphovsmännen har redan nämnts ovan – många av dem är redan i bruk. Det är t.ex. förmodligen så att många artister tjänar betydligt mer på STIM och liknande ersättningar än de någonsin gjort på skivförsäljning.

    Och så vidare. Om argumenten är okända för dig har du läst bloggarna väldigt slarvigt.

    • Stefan. Varför skriver du ”du”; ”har du läst bloggarna väldigt slarvigt”. Vi är ett helt gäng här på redaktionen, kulturjournalister, proffsbloggare, reklamare, läkare utan gränser. Sen har vi en Slashas som sköter själva utformningen, ger röst åt det vi alla tycker – är det där det kan ha smugit sig in några faktafel?
      Vi ska tala med Slashasen, risken är att den kräver ansvarsfrihet för allt, den brukar alltid försöka med det.

    • Stefan, ett tillägg – om du undrar vilka frågor SVT fokuserar på – läs Daniels intressanta inlägg här nedan. Där skönjer man konturerna av en kulturpolitisk konflikt – i ett verkligt skärpt och hissnande resonemang – eller kanske inte?

  6. Dom flesta ”pirater” anser väl inte att konstnärer inte bör få betalt för sitt arbete, alltså att det skulle vara en princip att konstnärer aldrig ska få det. Så är det väl inte, men faktum är att jag själv, som nyss gått med i Piratpartiet (spontant och ganska oväntat till följd av alla denna debatt de senaste dagarna) i kontrast till det du säger om konsumenternas rättigheter skulle vilja säga att jag inte kan förstå konstnärer som anser det vara en rättighet och självklarhet att man ska kunna försörja sig gott som konstnär. Långt innan fildelningen satte igång på allvar har man kunnat höra tex poeter klaga på att det är svårt att försörja sig på att skriva poesi. Då är väl oftast deras argument att deras jobb berikar samhället och staten bör ge dom bidrag för att dom ska få hålla på med det dom vill (att det idag är dom mest framgångsrika och mest pengastinna artisterna i Sverige som klagar mest högljutt är ju en annan sak). Jag har svårt att känna empati för en artist/konstnär som klagar på det viset, samtidigt som det i samhället finns kvinnor som jobbat som undersköterskor i 30 år och vårdat våra äldre och knappt kan försörja sig på det jobbet. Ett jobb som kanske ändå är ett av de mest basala yrkena i samhället, och kommer bli ännu mer viktigt när befolkningen åldras. När då en deckarförfattare som övervintrat i Thailand med sin familj går ut och klagar högljutt så känns det helt enkelt skevt. Jag tror många som stödjer Piratpartiet idag helt enkelt tar fasta på den känslan och det faktumet, och kanske inte har alla ideologiska, filosofiska och ekonomiska resonemang helt klara för sig.
    Det finns dock många argument i debatten, men mina och många andras är dock inga som säger att konstnärer inte bör få betalt för sitt jobb, men att den gamla upphovsrätten idag och i framtiden inte är något självklart. Dessa förändringar kan då medföra att de gamla sätten för en upphovsrättsinnehavare att få betalt kan förändras. Dagens upphovsrätt ser jag inte som en självklarhet, och den har inte alltid varit det, långt ifrån. Samhället och världen har och kommer alltid att förändras och i och med dagens tekniska utveckling och möjligheten att sprida kultur, både upphovsrättsskyddad och icke upphovsrättsskyddad, så är det kanske dags för ett paradigmskifte på samma sätt teknisk utveckling (till exempel tryckpressen) tidigare förändrat spelplanen för konstnärer och sättet vi konsumerar och nyttjar kultur och information. Jag ser det inte som en självklarhet eller en rättighet att yrken som finns idag ska fortsätta att finnas i all evighet, som i argumentet att studiomusiker, skivbolagsfolk, med flera kanske kommer att förlora sina jobb. Folk förlorar sina jobb varje dag, senaste året har tusentals människor i min region förlorat sina jobb på bilfabriker. Senaste 20 åren har ännu fler fabriksarbetare förlorat sina jobb på grund av ny teknik, robotar, och det är väldigt tråkigt men jag anser inte att det är en rättighet som människa att få jobba som bilmontör var och när man vill. Detta gäller alltså argumentet mot studiomusiker etc.
    När det gäller konstnärer är det knepigare, men faktum är trots allt att i hela mänsklighetens historia så har det producerats konst, och jag behöver inte sticka ut hakan när jag säger att den största delen av denna konst skapats utan de senaste årens upphovsrättsliga lagar. Det är visserligen en smaksak, men jag skulle dessutom vilja påstå att en stor del av den bästa musiken och de främsta romanerna skapats av personer som i skapandets stund inte försörjt sig på konsten i fråga, än mindre försörjt sig med hjälp av upphovsrätt (klassiska musikens mästerverk med flera, med flera). Senaste årens överlägset största boksuccéer, ”Snabba Cash” och Milleniumtrilogin, skrevs av personer som mig veterligen inte försörjde sig som författare i skrivandets stund. Var deras största och enda incitament att skriva dessa att det ville tjäna så mycket pengar som möjligt? Men det är inte helt relevant hursomhelst, eftersom fildelning inte gjort eller kommer att göra att de inte hade tjänat några pengar på sina böcker. Faktum är istället att dessa två författare berikat Sverige med kultur utan att försörja sig som författare. Dessutom deckare, där det faktiskt finns en massa författare som verkligen lever på sitt skrivande. Vad betyder det? Att alla de som lyckats försörja sig som deckarförfattare skriver sämre deckare än två som inte försörjt sig på det? Att de har skapat ”sämre kultur” trots alla intjänade pengar? Kulturskapandet kanske rentav skulle bli bättre om konstnärer inte var beroende av att helt kunna försörja sig på sin konst? Många konstnärer argumenterar ju redan på det viset, fast från det andra hållet, det vill säga att de anser att staten eller samhället på nåt sätt borde bidra med pengar med minimala motkrav för att ge konstnärer frihet att skapa vad de vill. Ofta har det varit upprörda känslor i svallning över alliansens politik då den anser att konstnärer bör tänka mer kommersiellt. Okej, så många konstnärer själva skulle vilja slippa kraven på att deras konst ska vara kommersiell. Skulle detta inte uppfyllas av ett samhälle där konst inte ansågs vara något som man i första hand ska kunna försörja sig på? Återigen borde jag kanske inflika, att det inte är så att man inte ska få tjäna pengar på sin konst. Gör man det, vilket många skulle göra i ett sådant samhälle ändå, så är det ju ingen som kommer motverka det. Till exemplen med författare bör kanske även tilläggas Martina Lowden och Bob Hansson som är exempel på smalare författare som jag är ganska säker på inte har drabbats nämnvärt av att folk delat filer på nätet. Hur kunde de skapa sina första alster, och hur har de lyckats försörja sig? Det är exempel på konst och konstnärer som skapat kultur och skulle fortsätta skapa smal kultur oavsett Piratebays existens. Tvärtom tror jag att det går att argumentera ganska bra för att den hyperkommersiella aspekten av dagens kultur snarare bidrar till en sämre ”kvalité” av konst än att den skapar mer och bättre konst. Det behöver inte vara så, men det är en möjlighet. Poängen är dock att det knappast skulle sluta produceras konst för att upphovsrätten förändras. Sannerligen inte på grund av ökad fildelning, vilket ju egentligen är en mindre detalj i den grundläggande ideologiska debatten.
    Däremot anser jag det dock idag vara mer självklart att man inte ska få använda en konstnärs material i offentliga eller kommersiella sammanhang. Det vill säga att en reklambyrå, en tv-kanal eller ett politiskt parti har fritt fram att använda en konstnärs alster. Visserligen finns det som när det gäller mycket annat problem med var gränser skulle gå i detta fall, men det är ändå något helt annat än människor som delar filer med varandra, och det är heller ingen självklarhet att det är en modell som alltid bör finnas i ett samhälle.
    Det är helt enkelt en möjlighet att ett samhälle tjänar mer på en friare syn på immateriell rätt. Det kan jämföras med senaste årens debatt kring patenterad medicin, där många som är emot fildelning nog skulle anse att det är rätt att piratkopiera mediciner. Det är samma princip, om man kan säga det när skillnaden handlar om människoliv. Men tar man ett annat exempel blir likheten kanske mer jämförbar. Säg att man uppfinner en teknik som skulle kunna kopiera en leksak i en affär utan att något händer med den ursprungliga leksaken och man får en likadan kopia med några knapptryck. Rentav tusentals, miljoner kopior, vilket skulle kunna förse alla fattiga barn i världen med denna leksak. För det första skulle det inte vara stöld, vilket ofta är ett missbrukat ord i debatten, och för det andra skulle dessa fattiga barn aldrig ha köpt denna leksak om det inte fått den. Det är ett mer jämförbart exempel även om det egentligen är dumt att rada upp en massa exempel på vad fildelning är och inte är, men poängen är väl att ibland kommer det ny teknik som kan berika världen på nya fantastiska sätt. Ska man prompt motarbeta detta eller börja föra en grundläggande debatt om vad som tjänar samhället bäst och om det är dags att finna nya vägar? Det kanske inte är gjutet i betong hur dessa saker bör fungera? Skulle man enkelt kunna konstatera att konst och kultur skulle sluta produceras över huvudet taget om man inte behåller det nuvarande systemet så skulle nog alla vara ense om att det då bör behållas. Är det inte så, finns det ingen anledning att inte förändra det om det leder till väldigt mycket gott för en massa människor och samhället i stort. Krasst för vissa, ja, mycket möjligt, men ganska dumt att inte förändra det ändå.
    Till och med teknikintensiva företag har de senaste hundra åren gått från att vara väldigt beskyddande av egen ny teknik till att börja prata om konceptet ”open innovation” som framtidens arbetssätt. Detta exempelvis bland oljejättar där ny teknik och nya uppfinningar får effekter i klassen hundratals miljarder, till och med biljoner kronor. Trots detta har synsättet gällande immateriell rätt ändrats inom dessa branscher. Om företag som dessa som endast drivs i vinstsyfte, börjar få det synsätt, kan det ju känns konstigt att många konstnärer som väl inte drivs endast av vinstintresse(?) på något sätt tycks ha svårt att anamma detta. Återigen en jämförelse, som inte är helt okomplicerad och kanske inte ens en jämförelse, men det är ett exempel på själva grundidén om ett friare samhälle när det gäller spridning av information och immateriella ting.
    När det gäller företag, teknik och patent så är det ju även intressant att en person som har en uppfinning som potentiellt kan rädda liv får ett mycket sämre skydd idag på denna uppfinning än en person som skriver en sång. Det är ett faktum som också bidrar till känslan av att det är något skevt när exempelvis förmögna artister går ut och klagar på skyddet av sina alster. Då kan man ju självklart tycka att patentskydd borde bli bättre, och inte upphovsrätten bli mindre, men ”fattiga” uppfinnare tycks sällan gå ut och göra uppror i medierna på det sättet artister gjort senaste åren.
    Det kan tyckas att ta upp dessa artister och författare på något sätt inte speglar det faktum att det finns massor av musiker och författare som inte är lika kända och kan ha drabbats av att folk laddat ner deras upphovsrättsskyddade material. När dessa stora och välbärgade artister går ut på det sättet dom gör dock, så tror jag att folk får den där känslan av skevhet, som i exemplet med undersköterskan tidigare. Varför jag tror Piratpartiet nu får medlemmar som inte bara är ideologer utan även människor som helt enkelt känner att det är något som känns fel, eller skevt som jag gillar att uttrycka det.
    Svarar detta på din undran om någon har bra argument mot att konstnärer inte ska få tjäna pengar? Hoppas den ger lite insikt i resonemanget i alla fall. Framförallt är det ingen som anser att konstnärer INTE SKA KUNNA tjäna pengar på sin konst. För det andra är konstskapande om man ser till historien, helt enkelt inte beroende av dagens upphovsrätt eller möjligheten att försörja sig på den, och det vore konstigt om dagens och framtidens alla konstnärer skulle vara eller bli det. För det tredje finns det mycket som tyder på att en friare immateriell rätt gynnar ett samhälle som helhet, även om skivbolags miljardvinster från skivförsäljning hotas, och även i förlängningen hela deras nuvarande existens inklusive alla deras medarbetare hotas. För det fjärde är skivbolagens skivförsäljning inte huvuddebatten, eller antalet biobesökare, även om det senare idag sätter rekord efter rekord…

    • Daniel, SVT uppskattar ditt försök att spela ut olika underbetalda grupper mot varandra. En fortsättning på ditt resonemang lyder så här: I Bangladesh arbetar textilarbetare för några kronor i timmen. Varför är svenska undersköterskor så bortskämda?

      • SVT, Daniel uppskattar ert erkännande av missförhållanden som förekommer i textilfabriker i Bangladesh. Dom flesta västerlänningar är ju faktiskt relativt bortskämda. En ytterligare utveckling av det resonemanget är att varför ska en undersköterska i Sverige klaga på sitt liv när det finns barn i Afrika som aldrig ens kommer få ett jobb innan de svälter ihjäl? En följd av det resonemanget är ju dock naturligtvis också att svenska artister i jämförelse med arbetande eller svältande barn tycks ännu mer bortskämda än i jämförelse med svenska undersköterskor. Så Daniel har svårt att uppskatta hur det utvecklade resonemanget gör att svenska artister som klagar ses som mindre bortskämda.

        Daniel skulle även uppskatta om SVT läste hans inlägg igen där detta resonemang inte använts som ett argument mot det SVT skriver i huvudinlägget, utan som en förklaring av hur många upplever det hela och hur dessa kan resonera utan att använda sig av ”ideologiska, filosofiska och ekonomiska” väl grundade argument. På samma sätt som många har svårt att förstå hur man kan få betala 100 000 kr i skadestånd efter att ha våldtagit och haft ihjäl någon, medan männen bakom Piratebay får böta 30 000 000 kr.

        Om SVT inte vill bemöta dom ”riktiga” och mer intressanta argumenten i mitt inlägg, kan jag dock resonera lite kring det här med undersköterskor. Att jag tog upp just dessa var ju för att de är dessa som tjänar minst i Sverige, hade jag haft resten av världen med i resonemanget hade jag naturligtvis använt de som tjänar minst i hela världen, möjligen just barn i Bangladesh. Tyckte att svenska förhållanden kändes mer relevanta helt enkelt.
        Vårdyrken som helhet skulle man väl också kunna argumentera för att de faktiskt fyller en annan funktion i samhället än vad konstnärsyrket gör. Om det fanns ett sätt att kopiera undersköterskors jobb och distribuera detta till alla på hela planeten som skulle behöva hjälp utan att det skulle kosta ett öre, förutom att en del av dagens undersköterskor kanske skulle förlora sina jobb och delar av sin inkomst, så skulle det ju helt klart vara värt tänka på saken.

      • Hej Daniel
        Jag är nattred på SVT och jag har nu läst ditt långa inlägg, jag måste säga att jag tycker du har helt rätt i att de där j-la stropparna på den här sajten missbedömt dig och det du vill säga. Det händer mig ofta här också må du tro, de finns många av de som skriver sina snusförnuftiga inlägg som inte har alla hästar hemma.
        Angående deras otydliga ironier om undersköterskorna tror jag de menar att det är svårt att jämföra, det gör du ju också klart i ditt senaste inlägg. Det är svårt att föreställa sig att man kopierar undersköterskor som man kopierar filer, menar jag…
        Men jag tänker helt osökt på den där filmen, Stepford Wives? En gammal klassiker som blev ganska mycket sämre när de gjorde en remake.
        Jag har försökt skriva ett inlägg utan alltför mycket ironier och krusiduller om vad jag tycker är viktigt. Se här. Jag sitter här och det snöar utanför fönstret, den lilla lampan på redaktionens skrivbord lyser med sitt gula och hemtrevliga sken.
        Fiktion.
        Kul är det. Ibland är det gratis.
        Hälsningar Slashasen.

  7. Några viktiga poängteranden:

    Ingen påstår att man inte skall få lov att tjäna pengar på sina ansträngningar. Däremot påstår jag att det inte är samhällets sak att se till att en viss yrkesgrupp tjänar pengar.

    Mediaindustrin har programmerat alla utövande konstnärer till att tro att exemplarförsäljning är det absolut enda sättet att få en inkomst, när det i själva verket endast är det enda sättet industrin kan tjäna pengar.

    Människan är ett socialt djur och det är fullständigt naturligt för oss att dela med oss av sociala ting, såsom kultur. Om någon berättar en underbart rolig historia för dig, vill du genast berätta den i din tur för andra vänner.

    Upphovsrätten skapades i en tid då exemplarframställning var dyrt och omständigt. Samhällskostnaden för att upprätthålla denna ensamrätt var inte så hög då. Idag är den närmast astronomisk.

    Man måste hålla i minnet att det faktiskt inte finns någon grundläggande rätt för en skapare att kontrollera sitt verk när han/hon en gång valt att publicera det. Upphovsrätten var bara tänkt som ett incitament för att förmå författare att publicera sig, inte en garanti för att de skall tjäna pengar.

    Kreativa människor borde vara lite mer kreativa även i det här fallet…

    • Mikael, att du inte tycker att en viss yrkesgrupps rättigheter bör vara en del av samhällskontraktet är lite primitivt. Men vi på SVT ser ditt inlägg som ett ifrågasättande av äganderätten. ”Människan är ett socialt djur”skriver du – vi håller med och flyttar in vår redaktion i din lägenhet redan på torsdag. Vi behöver också en extra tjänstebil – kan vi ta din?
      Sen till din ödmjuka uppmaning: Kreativa människor borde vara lite mer kreativa.
      SVT är bländade av din lysande formuleringsförmåga, kan vi vidarebefodra dina tankar, till Ekelöf, Lou Reed, ja, till hela världen!

  8. Jag tycker att det var en bra liknelse de drog i agenda, ur de perspektivet att man för att människor ska gå på restaurang i huvudtaget måste erbjuda en typ av tjänst som gör det fördelaktigt att gå dit, t.ex. genom god mat, upplevelsen och att man inte behöver laga den själv emot ersättning. Inga lagar kan någonsin komma ikapp tekniken, det finna alltid nya vägar, så att reglera internet kommer bara att ge dem rätt att inkräkta på allas integritet och motverka demokratin. Istället måste man acceptera de förändrade förhållandena i och med informationssamhället. Marknaden efterfrågar stor tillgång på musik och då får man erbjuda tjänster som gör det enklare än fildelning att lyssna på den, t.ex. spotify har ett bra koncept där musiken finansieras och som många människor kan föredra framför fildelning då musiken är av god kvalité, det är enkelt att söka och man behöver inte heller lagra all musik på sin hårddisk.

    • Du har rätt i att Spotify är en tjänst som fungerar, tycker vi. Vad SVT i första hand argumenterar mot är att just konstnärer och upphovsmän i vissa piratideologers resonemang inte har rätt till sina egna verk. Men andra människor har rätt till sina ägodelar. Det är en obehaglig syn på kulturutövare, ett symptom i ett kulturfientligt klimat, där konst är något alla kan göra när de får tid över och de som vill göra det på heltid och utan att hela tiden anpassa sig kommersiellt plötsligt blir alla de andra svaret skyldigt – varför göra något så idiotiskt?
      Många av de fria arkiv osv, som tillhandahålls på nätet är skapade tack vare kulturinstitutioner som genom politiska beslut har resurser att bygga sajter och lägga ut saker på nätet. Nätet är inte självgående utan regleringar och kulturpolitiska initiativ. Sen ska tilläggas att SVT inte i första argumenterar för integritetskränkningar och regleringar av internettrafiken… Men bilden av nätet som ett slags direktdemokrati är grovt förskönad och förenklad, många av de resurser som vi alla har tillgång till på nätet, tillhandahålls tack vare att vi satsat pengar på kulturen i samhället.

  9. Jag vill svara på din/er undran om ”Men något bra svar på frågan varför konstnärer inte ska få betalt för sitt arbete tycks piraterna och deras anhängare, (här, här tillexempel) inte kunna skaka fram”
    Ingenstans i den text som länkas står det att konstnärer inte ska få betalt.

    [Ursäkta för mina grova generaliseringar nedan, men de behövs för tydlighetens skull.]
    Jag blir så förvånad av de ”kulturarbetare” som yttrar sig i frågan och tycker att ”piraterna” inte anser att ”kulturarbetarna” ska få betalt. Det är ingen ”pirat” som anser det (eller iaf väldigt få av dem), de tycker bara att det alternativ som ”mediedirektörerna” förespråkar innebär en allt för stor inskränkning av integriteten och allt sinne för proportioner försvinner.
    Är det ingen ”kulturarbetare” som inser att denna diskussion har tre olika grupperingar. ”Mediedirektörer” och ”kulturarbetare” är sura på ”pirater”. ”Pirater” är bara sura på ”mediedirektörer”.
    När ska ”kulturarbetare” vakna och inse att ”mediedirektörernas” sätt att driva affärsverksamhet inte är enda sättet?

    • Det finns många vakna kulturarbetare, och en av dem är jag. Jag skriver för SVT och jag hålla med dig om den invändning du har. Men precis som du säger är det svårt att skilja de olika intressena åt. Och i den tid där ett nytt sätt att se på kulturproduktion o kulturkonsumtion eventuellt blir till, vill vi på SVT vara en röst som nyanserar vad en konstnär är. Ingen slacker som vill leva på sina royalties (det är inte så det går till, men sådana inkomster kan vara viktiga även för de som inte tjänar miljonbelopp) – men inte heller en allmänning, som alla kan ta av hur som helst. Upphovsrätten är viktig för att skapa fria röster i ett samhälle, den kan användes mot skivbolagsdirektörer lika väl som av dem. Det är nedvärderande och romantiskt på samma gång, att se konstnärernas verk som en slags gemensam pott som alla bara kan ta ur. Då kan alla skapa sina egen konst och det behövs knappast professionella i yrket. Där hamnar man i en primitiv syn på konstutövande som självföverkligande och hobby, man är ingen konstnär om man inte kan försörja sig enbart på att rakt av sälja det man gör. Byt en tavla mot en måltid på en krog, ja, så har många konstnärer levt, men de har varit underbetalda och andra har tjänat pengar på deras verk. Upphovsrätten och ersättningssystem som bygger på att verket är konstnärens i så och så många år framåt har kommit till för att skapa drägliga försörjningsmöjligheter. Ibland behövs också en mer komplicerad produktion än bara en duk och ett par penslar. Det är mycket filmer, böcker, musik som inte skulle kunna bli till på bytesnivån (Ingmar Bergman gör Fanny och Alexander själv med handkamera och mammas spetsgardiner, om ni alla ger honom tre liter hallon), Vad gäller film är det där ju så uppenbart, jag förstår inte hur det går att förbise? Men helt klart finns det möjligheter med att konstnärerna själva kan nå sina lyssnare, tittare, läsare via nätet. Och om vi samtidigt satsade mer pengar på kulturen och reglerade den kommersiella markanden, skulle det säkert kunna vara bra? Om artisterna fick välja själva och ingen bara tog av dem. Är det det piratpartiet går till val på?
      Konstnärsgrisen för SVT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: