SVART TUMME

Archive for the ‘Ängsligt nätverkande’ Category

Dagerman i Tyskland-Ohlsson i Oskarhamn

In Ängslig humor, Ängslig journalistik, Ängsligt nätverkande, SVT recenserar krönikor on 28/03/2011 at 23:51

Det är inte mycket som kan väcka en slumrande blogg ur vinteridet. Men plötsligt är det någon som klafsar rakt ner i boet med sin stora fot.

Bengt Ohlsson skriver en betraktelse över socialdemokraternas nye partiledare – eller över dennes hemort. En välvillig läsare tolkar den kanske som partipolitisk obunden eftersom den är personlig och svävande. Men det är nog snarare superpolitiskt att skriva långa vindlande artiklar i DN i samband med att socialdemokraterna tillsätter ny partiledare, där man påstår sig misstänka att engagemang är:

”Årets nya glass? En ny djurisk doft från Hugo Boss?”


Björn

”Går man inte omkring med en gnagande känsla av att politiken kanske inte är mer än en attitydknapp på rockslaget?”

Skriver Bengt Ohlsson. Nej, det gör man inte om man är radikal. Då hoppas man på att politiken ska ha kraft att förändra.

Men om man är högerliberal så kanske man resonerar så. ”Opolitiskt”.

Stilisten Ohlsson väver sin väv av tidstypiska iakttagelser. Varvar det med tillbakblickar, tecknar med lätt hand en profil av skulptören Arvid Källström, Håkan Juholts morfar. Han var enligt Ohlsson:

”en av de där unga människorna som spänner blicken i sitt öde och inte viker en tum förrän ödet tar ett steg åt sidan och låter honom passera. Sen kan man kalla det ambition eller äregirighet. Björn Borg eller Rupert Pupkin.

Eller Bengt Ohlsson.”

Här drar skribenten alltså en parallell mellan nämnde Källström och sig själv. Och det är inte utan att man som läsare är nyfiken. Vem är artikelförfattaren som är så stolt över sin äregirighet men som samtidigt så villigt vräker sitt själväckel över oss:

”Ängsliga figurer som vill ha lite MER. Jagsvaga pajsare som inte nöjer sig med första bästa, och som gärna vill att det ska synas och märkas. Men inte för mycket. Lite lagom. Lite Iphone i bröstfickan. Lite Emmylou Harris och Annika Norlin i musikbiblioteket.

Solsidan-människor, helt enkelt.”


Vad är det som driver honom, vad är det som får honom att göra denna resa, slita så för sin plats på kultursidan och för sitt berättigande som romanförfattare, vad är hans mission, så att säga?

Jo, det är tydligen just detta. Att erkänna att han själv är äregirig och att han vill bli belönad för sin äregirighet. Och att det som hans ”vänstervridna” omgivning ger uttryck för när de förfasar sig

”över samhällsutvecklingen och de växande klyftorna, för det hör till, det är en social konvention.”

bara är hyckleri.

Att få möjlighet att leverera den sanningen är alltså det som  har drivit Ohlsson att slå och arnbåga sig fram, för att slutligen bli en etablerad författare. Nu är han på höjdpunkten av sin karriär och kan formulera sitt humanistiska credo:

” att skillnader alltid kommer att finnas, och om de inte finns så måste man uppfinna dem. Såna som jag kan aldrig glädjas åt nånting om vi inte får sträcka på oss uppe på gödselstacken”

Visst är det mäktigt.

Se vad lite sund framåtanda kan föda fram i alliansens Sverige i form av fri kultur. Man kan nästan anse det fullbordat där.

Annonser

Koka soppa på er, fildelare!

In Ängsligt nätverkande, bloggsfären fluff bluff, Kulturpolitik, Mediekritik on 20/04/2009 at 21:18

 

Det gamla och det unga Sverige

Det gamla och det unga Sverige

 

”Ska man göra en matjämförelse i samband med fildelning så borde den handla om att restauranger förlorar pengar på att folk just köper och tillagar sin egen mat som de även bjuder släkt och vänner på”

heter det här

Det är Dick Harrison som den här gången har retat upp fildelarna, när han i Agenda, (SVT2 16/4) med en matmetafor försökte förtydliga stöldaspekten. Att det florerar en del liknelser och metaforer i nedladdningsdiskussionerna är klart. Men något bra svar på frågan varför konstnärer inte ska få betalt för sitt arbete tycks piraterna  och deras anhängare, (här, här tillexempel) inte kunna skaka fram. Musiker ska spela live, så mycket har Svart Tumme förstått. Deras skivor är det ändå överpris på och förresten är inte alla låtarna på en CD värda att lyssna på. Ehh?

Nej, ett skållhett tips från SVT (Svart tumme, förväxla oss inte nu) till fildelare är att ni helt enkelt börjar göra er egen konst! Kokar er egen soppa så att säga, så slipper ni otacksamma och pretentiösa artister. Men kanske är det så att er konst består däri att ni konsumerar med sådan stil och finess. Ja ni har helt enkelt gjort konsumtion till produktion!

Konsumtionslogiken har trängt in i privatsfären, är det därför de skallande ropen höjs att allt ska vara gratis åt alla?

Vi håller på att få ett konsumentvälde.  ”Konsumenten har alltid rätt” har upphöjts till  allmän lag. I egenskap av konsument kan man  uttrycka vad som helst, fälla vilka domar som  helst, rättfärdiga varenda litet hugskott med: jag är konsument, alltså har jag rätt! Jag är konsument, alltså är jag intelligent! Jag konsumerar, alltså filosoferar jag! Jag konsumerar, alltså ser jag!

 Visst är det en maktdemonstration som sipprar fram som en frätande undertext i debattinläggen? Självutnämnda småpåvar lovar dyrt och heligt att aldrig konsumera böcker av den eller den författaren, (här , här och här) låtar av den eller den artisten, eftersom vederbörande inte uttrycker underdånig tacksamhet över att bli konsumerade av dessa konsumtionsgenier.

 En sådan regim lär få de konstnärer den förtjänar.

 Det är svårt att yttra sig som konstnär i den här frågan eftersom man omedelbart blir ifrågasatt som enskild utövare. Om en författare säger sig vilja ha betalt för sina böcker finns det genast någon självtillräcklig sjörövare som kan säga att författaren skriver dåliga böcker som ingen egentligen vill läsa. Och vad kan författaren svara på det? Nej, jag skriver bra böcker som visst är läsvärda. SVT skulle gärna vilja ställa samma fråga till en och annan gratiskonsument där ute. Vem är du att läsa en bok? Vem är du att tycka någonting som helst om den? Hur kom det sig att du blev upphovsmännens uppdragsgivare? Du som verkar vara så enastående slut i huvudet?

Svart tumme funderar. Skulle SVT ha velat säga till Ekelöf: Den där dikten var inte bra, den tänker jag inte läsa igen?

Eller till Lou Reed: Turnera mera om du vill att jag ska lyssna på dina låtar!

Vilken förmätenhet, fildelare!

Bloggsfären fluff bluff – SVT nätverkar, del 2

In Ängslig journalistik, Ängsligt nätverkande, Mediekritik, SVT nätverkar on 07/04/2009 at 22:26

fluff-jar-by-sadie-for-webNär Svart tumme var liten älskade Svart tumme att stå på skolgården i ett gäng med likasinnade och se de andra knäppisarna, fegisarna, mesarna och töntarna dra förbi.

SVT var bäst på att socialisera, för helt ärligt hur svårt kan det vara?

Man smickrar de populära. Man ifrågasätter de redan angripna. Man enas kring skenbart radikala frågor och låter rösten vibrera i ett upprört patos. Fan i helvete IPRED, världen kommer att rasa samman, redan igår

Det är eftersom Svarta tummar är sådana genier på att nätverka som vi trivs så bra med detta. Vi försöker undvika att notera att det också pågår en del annan, mer lågmält samtalande och analyserande verksamhet här på nätet; nej, tack, SVT är pigga små rackare, vi valda bloggen istället för en kurs i kampsport.

Och som sagt på skolgården klarar vi oss bra.

Men för er övriga, mer handfallna, följer här en lista med tips:

1. Slå på dem som för tillfället redan är angripna. Just nu Liza Marklund. Eller humma och mumla om Björn Ranelid,  flina lite i trygg gemenskap, samtidigt som ni garderar er genom att ”återupprätta” honom. Ni håvar på det viset in lite kulturellt kapital, utan att för den skull göra bort er. Vissa, här och här, är så skickliga på den här typen av skolgårds-surfing att de hinner med både Marklund och Ranelid.

2. Smickra alltid dina kompisar. Det handlar inte om att länka till andra bloggares inlägg. Du länkar till deras smarta inlägg! Till deras lysande inlägg! Till deras snygga inlägg! Till deras kloka inlägg! Och du är tacksam…

Behöver vi förklara mera, eller är det möjligen tillräckligt övertydligt redan som det är?

3. Sist men inte minst: Fråga dina läsare om allting?

Det är skenbart oförargligt även om man anar en politisk agenda?

Vad menar vi egentligen med denna punkt? Är den bara till för att få kommentarer? Eller är den egentligen ett påstående? Ingen skapar ensam någonting?

Eller hur? Vad tycker du? Vad tycker jag?                                        

images

Skrev vi för långt nu? Orkade ni läsa det här?

Glad påsk? Är det påsk snart?

 

Andra bloggtips: Jämför mästerbloggaren Alex Schulmans bloggtips, här  och Ica-kurirens-bloggtips, här.  De är inte helt oväntat också överrens…

Svart tumme är inte rädd för mörkret!

In Ängslig humor, Ängslig journalistik, Ängsligt nätverkande, Mediekritik on 31/03/2009 at 14:30

 

dsc00055

 

Ni som inte släckte lampan, är ni kanske ännu ängsligare än vad vi som gjorde det är?

 

         Tänt!  Tänt!  Tänt!  Tänt!  Tänt!