SVART TUMME

Posts Tagged ‘Kulturpolitik’

Den gamle nattredaktören på SVT – best of!

In Kulturpolitik, Mediekritik, odefinierbar kultur on 24/04/2009 at 22:11

Lyfta svar från koka-soppa-debatten:

(…)Stefan. Varför skriver du “du”; “har du läst bloggarna väldigt slarvigt”? Vi är ett helt gäng här på redaktionen, kultur-journalister, proffsbloggare, reklamare, läkare utan gränser. Sen har vi en Slashas som sköter själva utformningen, ger röst åt det vi alla tycker – är det där det kan ha smugit sig in några faktafel? 

50366_65x95_aspect1

Jag håller med dig om att länkandet var bristfälligt, men jag är ensam på redaktionen för tillfället och har tyvärr en förslitningskada på tummen. Det jag menar är förstås lite vidare än just Stadsbibliotekets och Stadsmuseet sajter.
Jag menar den offentlighet som kulturen är uppbyggd av och att den i sin tur delvis regleras av politiska beslut. Om du inte förstår det resonemanget blir jag förtvivlad, jag är så kaffesugen och det kommer att ta en hel grundskoleutbildning för att gå igenom allt det där(…)

50366_65x95_aspect1

Angående bilderna. Vi har en Slashas här på redaktionen som gör bilderna. Slashasen fotar av originalen med sin 2×5meter stora kamera. Alla vi andra här är välbetalda. Slashasen, vet vi inte? Vet inte var den bor?

50366_65x95_aspect1

Mikael, att du inte tycker att en viss yrkesgrupps rättigheter bör vara en del av samhällskontraktet är lite primitivt. Men vi på SVT ser ditt inlägg som ett ifrågasättande av äganderätten. “Människan är ett socialt djur”skriver du – vi håller med och flyttar in vår redaktion i din lägenhet redan på torsdag. Vi behöver också en extra tjänstebil – kan vi ta din?

50366_65x95_aspect1

 

(…) Det är svårt att föreställa sig att man kopierar undersköterskor som man kopierar filer, menar jag…

Men jag tänker helt osökt på den där filmen, Stepford Wives? En gammal klassiker som blev ganska mycket sämre när de gjorde en remake (…)

50366_65x95_aspect1

(…)Själv är jag en gammal trött nattred. här på kontoret. De andra som skriver här är möjligen mer elitistiska med sitt majestätiska vi. Jag skriver som jag tycker och hoppas att jag duger som jag är.Nu ska jag se om bryggaren är klar, så ska jag ta en kopp svart kaffe. Fiktion. Visst är det mysigt. Och billigt. Hälsningar från Slashasen, nattred på Svart tumme.

50366_65x95_aspect1

(…) Det är mycket filmer, böcker, musik som inte skulle kunna bli till på bytesnivån (Ingmar Bergman gör Fanny och Alexander själv med handkamera och mammas spetsgardiner, om ni alla ger honom tre liter hallon?)

Annonser

Koka soppa på er, fildelare!

In Ängsligt nätverkande, bloggsfären fluff bluff, Kulturpolitik, Mediekritik on 20/04/2009 at 21:18

 

Det gamla och det unga Sverige

Det gamla och det unga Sverige

 

”Ska man göra en matjämförelse i samband med fildelning så borde den handla om att restauranger förlorar pengar på att folk just köper och tillagar sin egen mat som de även bjuder släkt och vänner på”

heter det här

Det är Dick Harrison som den här gången har retat upp fildelarna, när han i Agenda, (SVT2 16/4) med en matmetafor försökte förtydliga stöldaspekten. Att det florerar en del liknelser och metaforer i nedladdningsdiskussionerna är klart. Men något bra svar på frågan varför konstnärer inte ska få betalt för sitt arbete tycks piraterna  och deras anhängare, (här, här tillexempel) inte kunna skaka fram. Musiker ska spela live, så mycket har Svart Tumme förstått. Deras skivor är det ändå överpris på och förresten är inte alla låtarna på en CD värda att lyssna på. Ehh?

Nej, ett skållhett tips från SVT (Svart tumme, förväxla oss inte nu) till fildelare är att ni helt enkelt börjar göra er egen konst! Kokar er egen soppa så att säga, så slipper ni otacksamma och pretentiösa artister. Men kanske är det så att er konst består däri att ni konsumerar med sådan stil och finess. Ja ni har helt enkelt gjort konsumtion till produktion!

Konsumtionslogiken har trängt in i privatsfären, är det därför de skallande ropen höjs att allt ska vara gratis åt alla?

Vi håller på att få ett konsumentvälde.  ”Konsumenten har alltid rätt” har upphöjts till  allmän lag. I egenskap av konsument kan man  uttrycka vad som helst, fälla vilka domar som  helst, rättfärdiga varenda litet hugskott med: jag är konsument, alltså har jag rätt! Jag är konsument, alltså är jag intelligent! Jag konsumerar, alltså filosoferar jag! Jag konsumerar, alltså ser jag!

 Visst är det en maktdemonstration som sipprar fram som en frätande undertext i debattinläggen? Självutnämnda småpåvar lovar dyrt och heligt att aldrig konsumera böcker av den eller den författaren, (här , här och här) låtar av den eller den artisten, eftersom vederbörande inte uttrycker underdånig tacksamhet över att bli konsumerade av dessa konsumtionsgenier.

 En sådan regim lär få de konstnärer den förtjänar.

 Det är svårt att yttra sig som konstnär i den här frågan eftersom man omedelbart blir ifrågasatt som enskild utövare. Om en författare säger sig vilja ha betalt för sina böcker finns det genast någon självtillräcklig sjörövare som kan säga att författaren skriver dåliga böcker som ingen egentligen vill läsa. Och vad kan författaren svara på det? Nej, jag skriver bra böcker som visst är läsvärda. SVT skulle gärna vilja ställa samma fråga till en och annan gratiskonsument där ute. Vem är du att läsa en bok? Vem är du att tycka någonting som helst om den? Hur kom det sig att du blev upphovsmännens uppdragsgivare? Du som verkar vara så enastående slut i huvudet?

Svart tumme funderar. Skulle SVT ha velat säga till Ekelöf: Den där dikten var inte bra, den tänker jag inte läsa igen?

Eller till Lou Reed: Turnera mera om du vill att jag ska lyssna på dina låtar!

Vilken förmätenhet, fildelare!

Fulkultur eller finkultur – I did it because I could.

In Kulturpolitik on 30/03/2009 at 09:04

 

1070608221

Eftersom den kulturpolitiska diskussionens vågor går höga i bloggsfären, skulle Svart tumme vilja ta sig en titt på begreppen fin och ful kultur. Nu senast dyker de upp på nystartade Dramatenbloggen, där skådespelaren Morgan Alling  gästskriver. 

”Om det jag gör är finkultur eller fulkultur skiter jag i. Jag vill bara beröra.”

Svart tumme högaktar MA:s tro på sitt artisteri och sin kraft (SVT älskar artisteri) men i ett lite större perspektiv undrar vi:

Är det just den här Dramatenskådespelaren och Let’s dance-kändisen som har problem med de kommersiella intressenas krav på kulturen?

SVT har svassat runt i en del kulisser och har svårt, riktigt att svårt att föreställa sig att få höra den här repliken: 

”Men du måste ju välja om du ska vara kommersiell / sälja ut dig! Eller vara seriös”

på någon teater runtom i Sverige.

Ändå skriver MA i sitt inlägg den 23/3 att ”många” kollegor och journalister säger så.

Det där är skumt, tycker Svart tumme som undrar om inte begreppen fult och fint får honom att blanda ihop saker, den eventuella avundsjuka och kritik som han som skapande människa utsätter sig för och därför skräms av, med diskussioner om kommersiell respektive sk smal kultur.

Humorister tror sig ofta vara nedvärderade, så kallat oseriösa. De som vill kommunikation med många retar sig på andra, vilka påstår sig klara sig utan den stora publiken. Men oftast är det ju inte ett val man tar i förhållande till sitt konstnärskap, detta om man vill eller inte  vill vara med i Let’s dance.

Och är verkligen fin och ful bra parametrar i diskussioner om konst? Vad som är fint och fult är subjektiva begrepp.

(Exemepel: Nick Cave är för bloggen Kultur på insidan tydligen kommersiell fulkultur, för Svart tumme är samma Cave, om nu Svart tumme skulle försöka sig på att avhandla Nick Cave i sådana termer, snarare svårtillgänglig och i så fall väl fin? Men kommersiellt gångbar. Fin eller ful? Tja, vete fan?)

Men en sak är Svart tumme säker på. En massa kulturarbetare i Sverige vill inget heller än att vara kommersiella och fula om det gör att de når en stor publik. Det är bara det att den verksamhet de bedriver inte fungerar på Let’s dance’s arena. Om alla översättare, bildkonstnärer, poeter, samhällsdebattörer, bloggare, barnboksförfattare, skådespelare, forskare, tillexempel, först och främst ska dansa och tävla, kommer det definitivt att leda till en fattigare kultur.

Olika verksamheter har olika förutsättningar, det är bara att gratulera Morgan som har hittat sin kombination – men alla kan inte dansa så.

Det är inte speciellt snobbigt, det är bara så det är. 

Andra om Morgan och finkulturen. Här i Svd och här i Bloggvärldsbloggen.