SVART TUMME

Posts Tagged ‘Mediekritik’

Fredrik Lindström talar latin

In Kulturfientlig populism, Mediekritik on 17/06/2010 at 11:32

Fredrik Lindström är en klurig typ. Han har gjort sig bekväm med svenska folket, bland annat genom sina folkbildande program  i SVT (förväxla oss inte nu) – om svenska språket. (Värsta språket 2002-2003, Svenska Dialektmysterier 2006) Svart tumme törs nog påstå att själva grunden i de teveprogrammen, var att Lindström, gick till botten, på ett roande sätt, med en hel del kulturkonservativa drömmar om ett ”statiskt” och ”riktigt” språk. Lindströms återkommande poäng var att språket var levande och statt i förändring.

Denna insikt – som Fredrik härbärgerat och skurit guld med täljkniv med hjälp av i så många år – har tydligen inte skapat någon större intellektuell rörlighet på andra områden, hos denne språkvetare och idehistoriker. I Aftonbladet har han skrivit en förvånansvärt förstoppad krönika där svensk teater som bransch, utan urskiljning, sågas jäms med fotknölarna.

Lindströms argument är till förvillelse lika de som språkpoliserna i hans program Värsta Språket brukar anföra, när de vill bevara svenska språket – men nu är det Lindström själv som är polisen. Varför kan man inte på svenska scener spela klassiker som ‘de är skrivna’, predikar han. Och varför överhuvudtaget spela något nyskrivet, när teatern som konstform redan är museal?

SVT skulle nu vilja ställa en riktig samvetsfråga till Fredrik Lindström: Käre Fredrik, är du lika insatt i svenskt teaterliv som du borde vara för att skriva som du skriver? Eller tog du det lite på känn, var det mer ett slags oskyldigt söndagsnöje, att avfärda en hel konstform på Aftonbladet Kultur. Hur många föreställningar har du genomlidit på sistone?Kan du tänka dig att du kanske är tondöv, för just den här typen av konstnärligt uttryck, men att det för den sakens skull inte behöver betyda att hela den övriga mänskligheten också är det?

Och slutligen, vet du att din önskan att få se Hamlet gestaltad ‘som den är skriven’ är rena latinet, om du förstår vår poäng.

Näe. Det får vara slut med slapp kulturfientlig populism nu, bröder och systrar. (Skriv en pjäs istället, Fredrik, du som har gjort film, kan kanske få den uppförd på Dramaten)

Vinstdriven förskola – ingen bal på slottet!

In Mediekritik on 16/06/2010 at 10:48
Sagoslott

Sagoslott

Vem vill bli miljonär? Jo, många, särskilt i Indien kan man förstå om man som SVT sett den utan tvekan fullkomligt hyperindividualistiska och obehagligt idiotiska filmen Slumdog Millionaire (2008).

Men i Sverige vill väl ingen bli miljonär?

Jo, det finns några. Och då är det numera bara att starta en förskola – förklarar  två förskolechefer i en debattartikel i Aftonbladet (16/6). Det är en väldigt bra artikel, tydlig och väsentlig, som förhoppningsvis skrämmer fram några glada marknadsliberaler ur vassen där de ligger och lurar, så att de kan få bita sig själv i svansen inför denna nöt, svår att knäcka. Hur vårdar man barn med vinstintresse, jo, man ökar barnantalet och skär ned på kostnaderna – dvs mindre personal och outbildad sådan. De föräldrar som hamnat i alltför vinstdrivna verksamheter och vill ta sina barn någon annanstans hittar inga alternativ – för det finns kanske inte i det område där de bor.

”Det finns i stort sett ingen konkurrens i Stockholm eftersom platserna inte räcker till. Föräldrar i exempelvis Årsta har velat lämna Kulturkrabaten, men de hittar inga nya platser till sina barn. De har alltså inget fritt val. Marknaden finns inte i verkligheten, bara som en tanke, och man får ta den plats man får, ibland ganska långt från där man bor”

”Marknaden finns inte, bara som en tanke ” – det brukar vi på SVT också mumla, när vi bläddrar bland  bröllopsbilagorna i kvälls och dagspressen. Så mycket skit och ingen som egentligen vill ha den?  Men ibland en och annan pärla, så idag hyllar vi Aftonbladet, hipp – hipp!

SVT granskar Karin Magnusson

In Ängslig journalistik, Mediekritik on 16/06/2010 at 10:47

Hollywoodfruar, bajsmördare och prinsessbröllop. Skriv – skriv om allt! Skriv om det som likt kungahuset både ”provocerar och fascinerar”. Det är lätt att jobba på Aftonbladet, raka rör, inga problem. Det är  bara ibland – när en otäck liten månadstidskrift med 40 000 läsare vägrar ta delat ansvar för all skiten – som det dåliga samvetet kliar lite.

En publicistisk diskussion värd namnet har  påbörjats i Sverige. Inte oväntat är det åsiktsstarka Karin Magnusson som ger sig ut i hetluften. Vilken tur att det finns journalister som tar yrket på allvar.

Det spektakulära som inträffat är  att Tidningen Vi:s Chefredaktör i en oroande krönika häromveckan förklarade sitt ointresse för att rapportera om vare sig Sverigedemokrater eller ännu värre om Kungabröllop. Genast var Karin Magnusson där – som om hon i sin journalistiska gärning plötsligt drabbats av en outhärdlig klåda. Först i en krönika i Aftonbladet (4/6) och sedan i debatt med Anneli Rogeman, i P1 Studio ett (4/6) (Lyssna här, slutet av sändningen).

Mot tveksamma (eller var det kanske eftertänksamma?) resonemang från Rogeman:

ANNELI ROGEMAN: Dels därför jag av egen erfarenhet vet att det inte är bra att ställa litet rasitsiskt enfrågeparti på scen. Jag var reporter på Aktuellt i början på nittiotalet, nittioett började jag där närmare bestämt och gjorde väldigt många inslag om Ny demokarti då, därför att de var roliga och de var glammiga och de sjöng och de hade drickabackar, ölbackar som de stod på och det blev bra tv. Att de sen inte hade nånting i sitt partiprogram och att de inte hade något tänk eller någon fördjupning, det glömde vi bort som journalister, så jag tyckte inte att vi skötte vårt journalistiska uppdrag då och jag vill inte göra samma misstag igen.

ställdes knivskarp analys från Magnusson:

KARIN MAGNUSSON(lätt skratt) Men jag tycker bara att Anneli Rogeman visar på ett dåligt journalistiskt självförtroende, jag tror att tidningen Vi skulle kunna göra en skitbra bevakning av kungahuset…

Självförtroende – vilken intressant fulvinkling, för att citera Magnusson. Skitbra, vilket skitbra ord. (Uppdatering, apropå självförtroende, läs Ulrika Kärnborg, här, om det på Aftonbladet Kultur 15/6)

Skit, skit, skit! Ja, se där! Så lätt är det ju egentligen att vända det negativa, mesigheter, eftertankens kranka blekhet om journalistiskt ansvar, till något mera hoppfullt.

Eller?

.

Svart tumme är tillbaka-grym och förlåtande!

In bloggsfären fluff bluff, Mediekritik, odefinierbar kultur on 16/06/2010 at 10:18

Den tjocka delen av tummen

Vad skulle hända om ingen tog sig tid att fundera över de ämnen de tänkte sig att skriva sina bloggar om? Jo, då skulle jorden gå under. Vi här på SVT har en bildningstilltro som gränsar till vansinne. Därför tar vi ibland en paus – inhämtar kunskaper, samtalar, tänker efter.

Under tiden slammar hela redaktionen igen. En eller annan enstaka nattredaktör försöker sig på att lägga näsan i blöt.

Men nu är det sommar, det är synd om alla som ska gifta sig, men roligt för oss som ägnar oss åt mediekritik.

Nu börjar SVT nätverka, del 1.

In Mediekritik, SVT nätverkar on 26/03/2009 at 11:30

dsc000731

Vilken tur att detta inte är en rubrik ur Sveriges Televisions intern-tidning utan en glatt utrop från Svart tumme!

Svart tumme kan ju kosta på sig att vara lite efter med det här med nätverkande. Däremot hänger Svart tumme sedan länge med i svängarna på nätet. Följer de som vill bli följda  och så vidare.

Att vara kompis med många har alltid varit SVT:s (förväxla oss inte nu) melodi. Vi som plaskar här letar efter intelligenta vänner som skriver om saker som betyder något.

Och vad kan vara viktigare än just vänskap? Men vem ska SVT bli kompis med?

dsc000712

Här följer en lista med förslag från vår terapeut som ju känner våra djupaste intressen:

Bli kompis med Errata, Malte Perssons blogg?

Eftersom Svart tumme intresserar sig för litteratur verkar ju det i högsta grad relevant. Det torde också vara den mest experimentella blogg SVT någonsin stött på, inte först och främst för dess universella anslag (Apollo-projektet, fint som kattskit i vällingen) utan eftersom den förut hade ett knappt synligt hörn av en sanitetsbinda som logga? Detta förbryllade och attraherade SVT, tills dess att någon förklarade att det inte var en sanitetsbinda utan ett kaffefilter. Där tappade Errata något av sin ogenomtränglighet, åtminstone i Svart tummes ögon.

Hur är det med Shampoo rising då? Annina Rabe och Anna Hellsten. Här har vi en blogg med Nigella som logga, vilket kan tyckas lämpligt för pajbakande litteraturkarriärister

Kan man bli kompis med dem? Ja, det kan man säkerligen om man blir kulturchef på en tidning  eller om man sitter i August-juryn.

”Jag hade lyckan att få ha Anders som lärare ett tag när jag läste litteraturvetenskap i mitten av 80-talet, och fan vet om jag ens hade sysslat med litteratur idag om jag inte hade fått sådana synnerligen berömmande ord av honom efter en viktig tenta en gång.”

Anders Cullhed-hyllning? Nja. För vem handlar det där om egentligen?  

Svart tumme rodnar, att nätverka är det alltid så generande enkelspårigt? 

Slutligen föreslog terapeuten Unni Drougges blogg.

SVT går som vanligt på utseendet och känner att med Unni Drougge, ja, med hennes blogg kan man väl i alla fall vara kompis? Det ser ut som att Unni Drougge, på grund av ett outsläckligt uttrycksbehov bara hamnat framför datorn. Satt sig ner och tänkt att: jag vill ha en blogg och hur i helvete gör man?

Det är något sympatiskt att göra och samtidigt undra hur i helvete man gör. Men sen skriver UD detta apropå fildelningsdebatten:

”Jag har alltid varit fildelad. Mina läsare är inte så välbeställda. De låter tummade ex av mina böcker gå laget runt”

Svart tumme måste tänka sig för! Bli förknippad med icke välbeställda fotbollslag? Som tummar? Själv går vi ju allt som oftast till ett bibliotek, men är det något att skylta med nu när det blivit så mycket New York i Söderbokhandeln?

Aj, aj, aj! Detta nätverkande är början på en lång kanossavandring.