Vilken tur att detta inte är en rubrik ur Sveriges Televisions intern-tidning utan en glatt utrop från Svart tumme!
Svart tumme kan ju kosta på sig att vara lite efter med det här med nätverkande. Däremot hänger Svart tumme sedan länge med i svängarna på nätet. Följer de som vill bli följda och så vidare.
Att vara kompis med många har alltid varit SVT:s (förväxla oss inte nu) melodi. Vi som plaskar här letar efter intelligenta vänner som skriver om saker som betyder något.
Och vad kan vara viktigare än just vänskap? Men vem ska SVT bli kompis med?
Här följer en lista med förslag från vår terapeut som ju känner våra djupaste intressen:
Bli kompis med Errata, Malte Perssons blogg?
Eftersom Svart tumme intresserar sig för litteratur verkar ju det i högsta grad relevant. Det torde också vara den mest experimentella blogg SVT någonsin stött på, inte först och främst för dess universella anslag (Apollo-projektet, fint som kattskit i vällingen) utan eftersom den förut hade ett knappt synligt hörn av en sanitetsbinda som logga? Detta förbryllade och attraherade SVT, tills dess att någon förklarade att det inte var en sanitetsbinda utan ett kaffefilter. Där tappade Errata något av sin ogenomtränglighet, åtminstone i Svart tummes ögon.
Hur är det med Shampoo rising då? Annina Rabe och Anna Hellsten. Här har vi en blogg med Nigella som logga, vilket kan tyckas lämpligt för pajbakande litteraturkarriärister
Kan man bli kompis med dem? Ja, det kan man säkerligen om man blir kulturchef på en tidning eller om man sitter i August-juryn.
”Jag hade lyckan att få ha Anders som lärare ett tag när jag läste litteraturvetenskap i mitten av 80-talet, och fan vet om jag ens hade sysslat med litteratur idag om jag inte hade fått sådana synnerligen berömmande ord av honom efter en viktig tenta en gång.”
Anders Cullhed-hyllning? Nja. För vem handlar det där om egentligen?
Svart tumme rodnar, att nätverka är det alltid så generande enkelspårigt?
Slutligen föreslog terapeuten Unni Drougges blogg.
SVT går som vanligt på utseendet och känner att med Unni Drougge, ja, med hennes blogg kan man väl i alla fall vara kompis? Det ser ut som att Unni Drougge, på grund av ett outsläckligt uttrycksbehov bara hamnat framför datorn. Satt sig ner och tänkt att: jag vill ha en blogg och hur i helvete gör man?
Det är något sympatiskt att göra och samtidigt undra hur i helvete man gör. Men sen skriver UD detta apropå fildelningsdebatten:
”Jag har alltid varit fildelad. Mina läsare är inte så välbeställda. De låter tummade ex av mina böcker gå laget runt”
Svart tumme måste tänka sig för! Bli förknippad med icke välbeställda fotbollslag? Som tummar? Själv går vi ju allt som oftast till ett bibliotek, men är det något att skylta med nu när det blivit så mycket New York i Söderbokhandeln?
Aj, aj, aj! Detta nätverkande är början på en lång kanossavandring.
Svart tumme 