Det gamla och det unga Sverige
”Ska man göra en matjämförelse i samband med fildelning så borde den handla om att restauranger förlorar pengar på att folk just köper och tillagar sin egen mat som de även bjuder släkt och vänner på”
heter det här.
Det är Dick Harrison som den här gången har retat upp fildelarna, när han i Agenda, (SVT2 16/4) med en matmetafor försökte förtydliga stöldaspekten. Att det florerar en del liknelser och metaforer i nedladdningsdiskussionerna är klart. Men något bra svar på frågan varför konstnärer inte ska få betalt för sitt arbete tycks piraterna och deras anhängare, (här, här tillexempel) inte kunna skaka fram. Musiker ska spela live, så mycket har Svart Tumme förstått. Deras skivor är det ändå överpris på och förresten är inte alla låtarna på en CD värda att lyssna på. Ehh?
Nej, ett skållhett tips från SVT (Svart tumme, förväxla oss inte nu) till fildelare är att ni helt enkelt börjar göra er egen konst! Kokar er egen soppa så att säga, så slipper ni otacksamma och pretentiösa artister. Men kanske är det så att er konst består däri att ni konsumerar med sådan stil och finess. Ja ni har helt enkelt gjort konsumtion till produktion!
Konsumtionslogiken har trängt in i privatsfären, är det därför de skallande ropen höjs att allt ska vara gratis åt alla?
Vi håller på att få ett konsumentvälde. ”Konsumenten har alltid rätt” har upphöjts till allmän lag. I egenskap av konsument kan man uttrycka vad som helst, fälla vilka domar som helst, rättfärdiga varenda litet hugskott med: jag är konsument, alltså har jag rätt! Jag är konsument, alltså är jag intelligent! Jag konsumerar, alltså filosoferar jag! Jag konsumerar, alltså ser jag!
Visst är det en maktdemonstration som sipprar fram som en frätande undertext i debattinläggen? Självutnämnda småpåvar lovar dyrt och heligt att aldrig konsumera böcker av den eller den författaren, (här , här och här) låtar av den eller den artisten, eftersom vederbörande inte uttrycker underdånig tacksamhet över att bli konsumerade av dessa konsumtionsgenier.
En sådan regim lär få de konstnärer den förtjänar.
Det är svårt att yttra sig som konstnär i den här frågan eftersom man omedelbart blir ifrågasatt som enskild utövare. Om en författare säger sig vilja ha betalt för sina böcker finns det genast någon självtillräcklig sjörövare som kan säga att författaren skriver dåliga böcker som ingen egentligen vill läsa. Och vad kan författaren svara på det? Nej, jag skriver bra böcker som visst är läsvärda. SVT skulle gärna vilja ställa samma fråga till en och annan gratiskonsument där ute. Vem är du att läsa en bok? Vem är du att tycka någonting som helst om den? Hur kom det sig att du blev upphovsmännens uppdragsgivare? Du som verkar vara så enastående slut i huvudet?
Svart tumme funderar. Skulle SVT ha velat säga till Ekelöf: Den där dikten var inte bra, den tänker jag inte läsa igen?
Eller till Lou Reed: Turnera mera om du vill att jag ska lyssna på dina låtar!
Vilken förmätenhet, fildelare!
Svart tumme 